onsdag 25 maj 2011

Utan GPS - i spåren av björn på Djupdalshöjden

Vi åkte på eftermiddagen i halv storm mot ett naturreservat som är så nytt att det ännu inte finns varken på kartor eller i några turistbroschyrer. Det enda som idag utmärker reservatet är att det är målat en karaktäristisk stjärna (?) med vit ring på träden, inga skyltar, inga stigar nada. Men det skulle ligga ett snyggt nybyggt vindskydd någonstans i reservatet, mitt i skogen i den obanade terrängen - enligt uppgift.
Min pappa har en fin GPS - den låg hemma i skrivbordslådan(!?) Min syster har också en fin GPS som faktiskt fanns med i packningen men hade så oladdade batterier att de lade av strax ovanför lilla Havsjön.
Så nu när vi för första gången verkligen behövde en bra GPS var vi utelämnade åt lokalsinnet för att ta oss till en plats dit endast systern varit en gång tidigare, i november med pannlampa... Jag antar att det är det som kallas "ödets ironi"?
Efter någon felkörning på knaggliga vägar trodde syster i alla fall att vi var på någorlunda rätt spår. Till sist blev vägen så dålig att vi fick parkera bilen och gå vägen fram sista biten tills det vände rakt in i granskogen. För att ytterligare förstärka vildmarkskänslan såg vi i den stelnade före detta lervällingen på vägen tydliga spår av en stor björn som varit på väg åt samma håll som vi och ytterligare lite längre fram såg vi tydliga spår av en fyrhjuling som försvann in i den trassliga ljungen vilket gav en viss ledtråd att något projekt pågått på platsen.
Och så gick vi över stock och sten rakt in i granskogen och så helt plötsligt, bakom en gran, dök det upp - vindskyddet - mitt i skogen på Djupdalshöjden. Helt nybyggt utan klotter och skavanker och med en i princip oeldad eldstad.
Det fanns massor av torr ved och sopigaste yxan hittills (vilket inte är ett dåligt rekord med tanke på alla dåliga yxor vi träffat på under våra utflykter).
Det var ett väldigt fint ställe att tillbringa en majnatt på - djupt inne i granarnas ro - dit vindarna inte nådde.Naturreservatet som faktiskt existerar i verkligheten är som sagt ännu inte uppskyltat och kartlagt men om du vill dit och förhandskika så finns reservatet i detta området (obs ej exakt position vi hade som sagt ingen GPS):

Visa större karta

1 kommentar:

Malin sa...

Vilket äventyr - hu säger jag som är aningens rädd för att komma vilse...vilket har hänt...slutade lyckligt men inget jag vill uppleva igen.
Ni är otroliga med era äventyr och det är en fantastisk årstid att vara utomhus...natten är kort nu och ljuset fantastiskt!

Kram från Malin